Skönhetssömn - vad är det?

I dag undrar jag över hur gamla barn måste vara innan "sova hela natten" blir mer regel än undantag? Gårdagskvällen började i vanlig ordning med att jag tänkte optimistiskt att ikväll verkar de ju trötta, går säkert snabbt! Att jag aldrig lär mig!!??

Teodor hade tidigare under kvällen faktiskt glatt lovat att han skulle somna på en gång, ett löfte som när det väl kom till kritan snabbt glömdes bort. Så länge det finns välling kvar i flaskorna ligger våra älsklingar snällt tyst och stilla i sina sängar. Sedan ska Vilma sortera sina nappar, ta av och på sina strumpor - minst 17 gånger. Under tiden övar Simon på kullerbyttor och kollar vad som finns bakom gardinen - också det minst 17 gånger. Dessa ritualer sker allt som oftast under Teodors mantra jag orkar inte sova, jag orkar inte sova, jag orkar inte sova. Innan John Blund gör sin entré två timmar senare har den nattande mamman fler än en gång hunnit tänka att nu äntligen blev det stilla, nu somnar de snart bara för att minuten senare konstatera att det fortfarande finns energi kvar i de små liven. Under dessa ordinarie tvåtimmarsnattningnarna hinner hela registret av barnens tokigheter och mammans pedagogiska vädjan, desperata vädjan, löften, hot, mutor och ibland en och annan tår spelas upp.

När barnen så äntligen äntligen sover gott börjar nästa maraton för att hinna duscha och förbereda för morgondagen innan Teodor ropar och behöver en ny nattning i vår säng. Runt midnatt kommer så Vilma och då är det vatten och pussar som kan locka tillbaka John Blund.Runt fyra-femtiden kommer Simon och vill ha sällskap tillbaka till sin säng. I natt har vi på grund av Vilmas hosta dock frångått våra vanliga nattrutiner och husets tjejer klev i stället upp kvart över fyra...

Trött tröttare tröttast idag alltså, men vet ni - jag älskar det här livet :-)