Katastrofjulgran

Veckan har varit händelserik med både tårar och skratt. En bit in på måndagsförmiddagen kom ett samtal från dagis om att Vilma ramlat och spräckt läppen. Just i den stunden var jag extra tacksam över att mitt jobb tillåter att man snabbt avviker. Supergulliga kollegor täckte upp medan jag rätade ut kurvorna över skogen till Skallberget. Vi fick en tid direkt hos läkaren som kunde bekräfta min förhoppning om att lilltjejen inte skulle behöva sy. Men tandläkaren kunde däremot konstatera att en kindtand satt lite löst. Min stackars lilla gumma var helt slut av allt det onda och all gråt. I bilen på väg hem sa Vilma Laga mun mamma :-( När jag senare skulle hämta Simon och Teodor väntade jag mig två pojkar i upplösningstillstånd över att jag redan hämtat Vilma utan att de ens fick veta det. Men där hade jag fel! Teodor hade lagom till mellis blivit lite bekymrad över var Vilmas ytterkläder var men hade inte varit särskilt bekymrad över att även lillasyster saknades...

Igår när jag hämtade barnen skulle Simon absolut inte klä på sig några ytterkläder. Han förvandlades till en hal och mycket arg ål. När jag själv är trött efter en lång dag är inte tålamodet det bästa även om jag försöker. Efter många tårar kom jackan till slut på och jag bestämde mig snabbt för att han skulle överleva utan mössa och byxor. Irritationen fick i alla fall förvandlas till värme i mammahjärtat när den nyss så arga Simon gav två av de andra barnen en varsin hejdåkram. På gympan samma kväll fick värmen fortsätta när han och kompisen Meja både kramades och sprang hand i hand :-)

Ikväll klädde vi granen. Tidigt, ja jag vet men mysigt värre :-) När vi var färdig frågade jag Teodor om granen var fin varpå han först tittade på en sidan och gav ett jakande svar. Sedan gick han runt granen och sa lite uppgivet Men på den här sidan är den en katastrof!