Ensam mamma söker....

... tålmodigt och påhittigt sällskap om dagarna fram till pappan kommer hem på kvällen. Ett litet smakprov på vad du kan få uppleva med oss:

• uppstigning mellan kvart i och kvart över fem. VARJE morgon :-)
• storebror som gråter den första vakna timmen eftersom han egentligen är alldeles för trött för att kliva upp men ändå vägrar somna om,
  
• obligatorisk utgång till lekpark runt 8 där barnen är sams ända tills lillebror bestämmer sig för att gräva i samma grop som storebror,
  
• ljuvliga skratt när Simon kittlar sig själv i gungan,
• ordningssam Teodor som cyklar efter vagnen under Vilma och Simons sovpromenad och som ropar till mamma när Vilma tar av sig klänningen och slänger den i buskarna,
  
• gråt och ännu mera gråt när mamman vill gå in och göra lunch,
• mamma som hulkande gråter i en hög på golvet medan barnen snällt klappar och Teodor frågar varför jag gråter. För att mamma längtar efter pappa. BUHUUUUU
• lyxig fredagsmiddag med pannkaka till barnen och kall havregrynsgröt till mamman. Kall eftersom två slagsmål och två bajsblöjor inträffade under middagen,
• nattningar som tar runt en och en halv timme eftersom Vilma och Simon turas om att klättra ur sina sängar ungefär sjuttioelva gånger var,
  
• mamma som under kvällens joggingrunda blundar lite för att liksom passa på att vila samtidigt. Effektivitet kallas det. Eller slutkörd kanske. (Ja ni läste rätt, jag har börjat springa hur otroligt det än kan verka!).

Missförstå mig rätt, jag är otroligt lyckligt lottad som får åtta hela långa sommarveckor tillsammans med våra barn. Jag är också jätteglad att Joel har ett heltidsjobb. Men våra dagar är väldigt väldigt långa och Joels arbetsschema imponerar inte direkt då han ytterst sällan är ledig mer än en dag i taget och han mest bara är hem och vänder. Just nu balanserar jag på en skör tråd där det är nära både till skratt och förtvivlan. Jag känner mig bara så ensam trots att jag har världens bästa familj. Jag är så glad i er alla som faktiskt vill träffa oss och vårt kaos då och då :-) Och vad skulle vi göra utan världens bästa mormor som förstår när jag håller på att bryta ihop och världens bästa morfar som ser till att vi har en bil hemma om dagarna?