Skönhetssömn - vad är det?

I dag undrar jag över hur gamla barn måste vara innan "sova hela natten" blir mer regel än undantag? Gårdagskvällen började i vanlig ordning med att jag tänkte optimistiskt att ikväll verkar de ju trötta, går säkert snabbt! Att jag aldrig lär mig!!??

Teodor hade tidigare under kvällen faktiskt glatt lovat att han skulle somna på en gång, ett löfte som när det väl kom till kritan snabbt glömdes bort. Så länge det finns välling kvar i flaskorna ligger våra älsklingar snällt tyst och stilla i sina sängar. Sedan ska Vilma sortera sina nappar, ta av och på sina strumpor - minst 17 gånger. Under tiden övar Simon på kullerbyttor och kollar vad som finns bakom gardinen - också det minst 17 gånger. Dessa ritualer sker allt som oftast under Teodors mantra jag orkar inte sova, jag orkar inte sova, jag orkar inte sova. Innan John Blund gör sin entré två timmar senare har den nattande mamman fler än en gång hunnit tänka att nu äntligen blev det stilla, nu somnar de snart bara för att minuten senare konstatera att det fortfarande finns energi kvar i de små liven. Under dessa ordinarie tvåtimmarsnattningnarna hinner hela registret av barnens tokigheter och mammans pedagogiska vädjan, desperata vädjan, löften, hot, mutor och ibland en och annan tår spelas upp.

När barnen så äntligen äntligen sover gott börjar nästa maraton för att hinna duscha och förbereda för morgondagen innan Teodor ropar och behöver en ny nattning i vår säng. Runt midnatt kommer så Vilma och då är det vatten och pussar som kan locka tillbaka John Blund.Runt fyra-femtiden kommer Simon och vill ha sällskap tillbaka till sin säng. I natt har vi på grund av Vilmas hosta dock frångått våra vanliga nattrutiner och husets tjejer klev i stället upp kvart över fyra...

Trött tröttare tröttast idag alltså, men vet ni - jag älskar det här livet :-)

Lucia och ond svanskota

I måndags kväll bjöd våra älsklingar tillsammans med sina dagiskompisar på ett vackert och skönsjungande luciatåg utomhus. Efter många tårar kom till slut tomtedräkterna på utanpå overallerna och barnen förvandlades till väldigt tjocka men också väldigt söta tomtenissar. Efteråt deklarerade Teodor bestämt att han nästa år nog skulle vara lucia istället.

Änligen har snön kommit och i morse var vi ute redan kvart över sex för att hinna klättra lite i den stora snöhögen innan dagis. En timme senare gjorde jag världens praktvurpa vilket resulterade i en mycket ond svanskota. Ytterliggare en timme senare lyckades jag låsa in både mina och en kollegas nycklar i ett förråd och resten av dagen har liksom följt i samma anda.

Jo en liten sak till som hände idag... JAG HAR FÅTT ETT KLASSLÄRARJOBB OCH BÖRJAR I JANUARI :-) :-)

Katastrofjulgran

Veckan har varit händelserik med både tårar och skratt. En bit in på måndagsförmiddagen kom ett samtal från dagis om att Vilma ramlat och spräckt läppen. Just i den stunden var jag extra tacksam över att mitt jobb tillåter att man snabbt avviker. Supergulliga kollegor täckte upp medan jag rätade ut kurvorna över skogen till Skallberget. Vi fick en tid direkt hos läkaren som kunde bekräfta min förhoppning om att lilltjejen inte skulle behöva sy. Men tandläkaren kunde däremot konstatera att en kindtand satt lite löst. Min stackars lilla gumma var helt slut av allt det onda och all gråt. I bilen på väg hem sa Vilma Laga mun mamma :-( När jag senare skulle hämta Simon och Teodor väntade jag mig två pojkar i upplösningstillstånd över att jag redan hämtat Vilma utan att de ens fick veta det. Men där hade jag fel! Teodor hade lagom till mellis blivit lite bekymrad över var Vilmas ytterkläder var men hade inte varit särskilt bekymrad över att även lillasyster saknades...

Igår när jag hämtade barnen skulle Simon absolut inte klä på sig några ytterkläder. Han förvandlades till en hal och mycket arg ål. När jag själv är trött efter en lång dag är inte tålamodet det bästa även om jag försöker. Efter många tårar kom jackan till slut på och jag bestämde mig snabbt för att han skulle överleva utan mössa och byxor. Irritationen fick i alla fall förvandlas till värme i mammahjärtat när den nyss så arga Simon gav två av de andra barnen en varsin hejdåkram. På gympan samma kväll fick värmen fortsätta när han och kompisen Meja både kramades och sprang hand i hand :-)

Ikväll klädde vi granen. Tidigt, ja jag vet men mysigt värre :-) När vi var färdig frågade jag Teodor om granen var fin varpå han först tittade på en sidan och gav ett jakande svar. Sedan gick han runt granen och sa lite uppgivet Men på den här sidan är den en katastrof!