Framtiden är säkrad!

Mamma, när jag blir stor vill jag bli arbetslös! Ja vad ska man säga? Det är ju iallafall skönt att pojken har framtidsplaner :-)

Idag har vi haft en härlig dag i badhuset med kusin Viktor och moster. Simon och Viktor plaskade ikapp, Teodor vågade släppa taget och flyta med simdynan och Vilma vågade för första gången hoppa från kanten. Och det bästa av allt; jag har nästan kunna släppa allt vad jobb heter!

Jag går sönder

Såg just en så bra dokumentär som precis satte ord på hur jag känner mig. Kort sagt håller jag på att gå sönder av att jobba så här mycket och av att förlora alldeles för mycket tid med mina barn. För mig är livet så mycket mer än att vara borta från det viktigaste jag har 9-10 timmar 5 dagar i veckan. Det som är mest frustrerande är att jag just nu inte heller kan göra något åt situationen. Jag både vill och måste ha ett jobb och eftersom det enbart är ett vikariat är det heller inte läge att gå ner i tid. Men ändå frågar jag mig flera gånger om dagen om det verkligen är värt det.

Vilma är den som just nu protesterar allra tydligast mot att mamma är borta så mycket. Mamma inte nobba är en väldigt vanligt förekommande fras hos oss och som alltid upprepas under förtvivlad gråt. Under de få vakna timmar (läs 2½) vi har tillsammans om vardagarna sitter jag och Vilma ihop medan Simon gör tappra försök att hävda sin rätt genom att upprepa min mamma min mamma. Själv går jag sönder i önskan att kunna ge vart och ett av mina barn den totala uppmärksamhet de förtjänar. Jag får ofta höra att det är så här verkligheten ser ut och att barn klarar längre dagisdagar än man tror. Men varför ska verkligheten se ut så här och varför ska barn behöva klara långa dagisdagar? Jag vet att mina barn har det bra om dagarna, men det som smärtar är att vi inte är tillsammans och att vi förlorar så mycket tid som aldrig kan tas igen.

Vi har i alla fall haft en riktigt skön helg tillsammans och innan Teodor somnade nu ikväll sa han: Jag älskar min familj. Idag har vi varit en ledig familj, det var skönt!

Förlåt älskade Simon, Förlåt älskade Vilma, Förlåt älskade Teodor att mamma gör så här emot er.