Irriterande....

.... att vara utan internet. Har hänt så mycket de senaste veckorna som jag känner att jag vill skriva om men eftersom jag inte kan sitta hemma och skriva blir det liksom inte av. Men ikväll så kanske kanske kanske vi får internet igen. Ska bli riktigt skönt att bli uppkopplad till verkligheten igen :-)

Snart bjuder vi på fika :-)

Uppackning pågår, men snart är alla varmt välkomna att komma hem och mysa framför vår fina öppna spis :-)

Inskolning

Ibland kan jag fortfarande få den lite lätt hysteriska totala lyckokänslan som jag fick när doktorn visade två små klappande hjärtan på dataskärmen. TVÅ bebisar, hur 17 ska vi fixa det här??? Nu har två små klappande hjärtan börjat sin dagisinskolning och jag försöker förstå att vi faktiskt varit trebarnsföräldrar i över ett år redan. Hur fixade vi det här? Och hur 17 ska vi fixa det här??? På något sätt gör vi ju tydligen det och oron inför hur jag själv ska hinna få alla till dagis innan skolan ringer och säger att det inte är någon idè att jag kommer eftersom eleverna snart går hem för dagen kommer förmodligen att försvinna när en ny vardagsrutin infinner sig. Men just nu känns det som ett lika olösbart problem som förlossningen kändes, som dubbelamningen kändes, som nattningsproceduren av 3 barn kändes, som hela dagarna ibland kändes.

Vilma och Simon verkar i alla fall överlyckliga över att äntligen få komma till dagis. Vilma har inte tid att klä av sig utan kliver in direkt och börjar leka. Simon är lite försiktigare men ibland brister han ut i små skratt som att lyckan över alla leksaker och alla barn liksom bara bubblar inom honom. I dag lämnade jag för första gången och mentalt hade jag förberett mig på ett slitsamt hejdå med stora tårar och utsträckta armar. Utsträckta armar blev det i och för sig men inte för att försöka hålla kvar mamma utan för att vinka och banka på fönstret, allt under små glädjetjut och kluckande skratt. Lite snopet faktiskt, men riktigt riktigt skönt. Nu är det bara att hålla tummarna för att det inte blir några större bakslag.

Jag vill, jag kan, jag får

Febern fortsätter att härja och peppar peppar är jag fortfarande på benen. Alla våra älsklingar är rätt kassa på att äta just nu och jag antar att det är sjukeriet som gör det. Men något måste de ju få i sig så igår bjöd vi på en smaskig milkshake till efterrätt. Självklart serverade med sugrör för att ordentligt locka fram aptiten. Tja, vad säger man... Simon började med att stoppa ner tre skruvmakaroner i sitt glas, Vilma sög två sug med sugröret och vände sedan glaset upp och ner över golvet. Hon såg riktigt nöjd ut när innehållet splashade mot golvet. Teodor som satt i mitt knä kom på att det faktiskt gick att stänka milkshaken på min mat med hjälp av sugröret. När jag protesterade och sa att mamma faktiskt inte tycker att mixad glass på köttfärs är så gott tog han fram sin allra bestämdaste röst och sa DU TYCKER OM DET

Den bestämda rösten är en vanlig företeelse hemma hos oss just nu. Tidigt i morse satte Teodor sig upp i sängen och deklarerade att vi skulle kliva upp. Vi ska inte gå upp, det är natt och vi ska sova mera försökte jag. Då kände jag hur han spände ögonen i mig i mörkret och sedan tydligt betonade varje stavelse Det ÄR INTE natt. JAG VILL GÅ UPP!!!

Joel påstår att det kommer från mig. Själv har jag inte en aaaaning om var detta bestämda humör kommer ifrån....

I dag har vi febriga och snoriga barn. Joel inledde familjens febermaraton och sedan har alla barnen i tur och ordning rättat in sig i det sjuka ledet. Jag är fortfarande frisk så jag antar att jag sparar mitt till nästa helg när vi ska tapetsera dygnet runt. Det blir ju mer spännande så.

I övrigt känns det som att det har varit torka på roliga incidenter idag. Men vi tar igen oss en annan dag.

Nu har vi faktiskt börjat packa! Barnen har hjälpts åt att sortera och packa lite leksaker. Lite svårt bara när alla sorterar olika... Vi har även hunnit med att städa undan julen idag. Simon och Vilma var lyckliga över att det äntligen blev tillåtet att plocka ner alla kulor från granen. Teodor däremot blev ordentligt besviken när det gick upp för honom att julgransplundring egentligen går ut på att städa. Var är lulpuddingen? grät han. När Joel dessutom hade mage att fälla ihop granen blev det lite för mycket och då gick ynkligheten över i ilska Pappa HAR SÖNDER GRANEN!!!!

I övrigt har dagen lunkat på som vanligt. Simon som har varit i Gävle och övat på att stå på stolen äter nu endast om han får stå på Teodors stol. När han inte får det tycker han att även maten kan kvitta. Vilma tycker nog också att det här med att äta maten är överreklamerat. Det går ju faktiskt lika bra att vända tallriken upp och ner på huvudet och sedan ordentligt massera in maten i hela håret. Tilläggas bör att vi idag serverade spagetti och baconSÅS.

Samtal mellan övertrött son och övertrött mamma nu ikväll:
Teodor: Jag SKA INTE sova! Jag: Men alla måste sova ibland. Teodor: Bara alla barnen. Jag: Men du är ju ett barn så du måste ju också sova. Teodor: Jag inget barn, jag heter Patrik!

GODNATT!

GOTT NYTT ÅR!!!

Vi har varit några dagar i Gävle och blivit riktigt ompysslade :-) Kusinerna har lekt och stojat så mycket att alla våra barn somnade av ren utmattning före Bompa igår.

Nu är det bara två veckor kvar tills vi flyttar! Ett litet problem kvarstår dock; hur sjutton ska vi få bort alla matfläckar som våra barn tapetserat väggarna i köket med!?