Våren, hallå!?

Idag har vi nästan snöat inne. JAG VILL HA VÅR!!!

Barnen och jag har haft en lååång inomhusdag. Vi har gjort vårt bästa för att hålla humöret på topp men när Simon och Vilma gråtit en timme i sträck istället för att sova brast det för Teodor som tålmodigt väntat och väntat på att få spela memory: Jag ringa mormor säga jag har tråkigt!!! Nu har Joel kommit hem och det är så skönt att få en liten liten stund för sig själv innan vårt kvällsmaraton drar igång.

I morgon bär det av till Skåne för mig, Teodor och mormor. Ska bli supermysigt att träffa min brors familj och deras nya lilla bebis. Men.... så fort biljetterna var bokade började jag sakna Vilma och Simon. 3½ nätter och 3 hela dagar ska jag vara ifrån dem... huga.... Samtidigt vill jag inte att vi bara åker "ner och vänder" för vi ses ju så sällan. Det är första gången jag är ifrån Simon och Vilma så det vore väl konstigt kanske om det inte kändes jobbigt.

Till sist; jag vill gärna tro att jag är en ordningsam människa som har ordning och reda. För det har jag väl, eller hur!? Efter gårdagens koll i mina jackfickor börjar jag dock undra hur det är ställt. Jag skulle plocka upp en napp och upp kom
nycklar
telefon
näsdukar
en halvtom tablettask
resten av tabletterna från tablettasken
2 lypsyl, varav ett med många många bitmärken
1 penna
inköpslista
nässpray
och till sist...
7 nappar

Fixarnisse

I går satt Teodor vid datorn och sa Jag skriver på datorn. Jag tyckte att det var lugnt och skönt att han roade sig på egen hand en stund och kollade inte så noga vad han egentligen sysslade med. Idag ser jag dock att han bokstavligen skrev på datorn. På skärmen. Och det går inte att ta bort.

I morse var fixarnisse igång igen och då var det hemtelefonen som utsattes för ett vattenbad. Telefonen går att ringa med men displayen har nog gjort sitt. Den mår i allafall bätte än min förra mobil som för ett år sedan fick åka några varv i micron. Den dog, men det kan man ju inte veta om man inte testar :-)

Platsannons

Sökes: Utvecklande och stimulerande deltidsarbete, ca 50 %, med heltidslön. Tillåtande arbetsklimat där högt antal vabdagar inte ses som något hinder utan snarare som en tillgång.

Finnes: Lätt förvirrad och glömsk småbarnsmamma som är van att ha många bollar i luften och som är rätt duktig på det här med logistik. Kan börja omgående.

I min drömvärld kommer jag inom en snar framtid få ett välbetalt arbete där min arbetstid ligger runt 75% och allt bara känns utvecklande och toppen. Att jag bara vill arbeta deltid handlar inte om lathet utan om att jag vill ha mycket tid med våra barn den här korta tiden de är små. Om både jag och Joel skulle arbeta heltid skulle nog företaget Udd inte gå ihop. Innan Joel började jobba var vi hemma ett år tillsammans och det var ändå stört omöjligt att hinna med allt i hushållet. Men men, det finns ju varken heltids- eller deltidsarbete nu så jag slipper ju problemet att välja mellan olika välbetalda och utvecklande arbeten... Jag har i alla fall 10 dagar inbokade på skolan i mars och det hurrar vi för :-)

Ont i hjärtat

I dag har jag träffat en elev som klev rakt in i mitt hjärta och som nog kommer att finnas i mina tankar en bra tid framöver. Det var endast mitt förnuft som hindrade mig från att ringa hem till Joel och säga att jag skulle ta med mig ett barn hem idag.

Detta möte har också fått mig att idag reflektera över hur bra våra barn har det. Jag känner ofta att jag inte räcker till som mamma, men det finns så många barn runt om oss som inte har en mamma eller pappa som säger Jag älskar dig. Barn som ingen pussar godnatt och som får gråta ensamma eftersom ingen tröstar. Det gör så ont i mig när jag tänker på alla barn som inte får den totala kärlek alla barn bara måste få. Jag skulle vilja ta hem allihop och bara pussa och krama dem.

Idag har alla barnen hållit sams (i alla fall när jag varit hemma...) och sådana dagar är lätträknade. När jag kom hem från jobbet stod jag en lång stund i hallen innan jag gav mig tillkänna och bara lyssnade på tre barn som kiknade av skratt. Skratt smittar!

Ååh jag blir hopplös!!!

Muttrade Teodor en dag och satte ord på vad hans mamma känner ibland.

Men idag är jag inte hopplös, idag har det varit en riktigt bra dag. Barnen vinkade glatt i fönstret i morse när jag gick till jobbet och lika glada var de när de hämtade mig på skolan på eftermiddagen. Sedan bakade hela familjen en sockerkaka som vi fikade på efter att vi ätit våra hemmagjorda hamburgare. Ja Vickan och Sara, ni läste rätt! Så pyssliga var vi faktiskt idag :-) Att det serverades pulvermos till är något vi kan stryka från protokollet....

Nu ikväll var jag med Teodor på gympa och när vi kom hem myste hela familjen med resten av kakan. Det har helt enkelt varit en toppendag! Jag är inbokad på skolan resten av veckan och det är så skönt att veta att det blir jobb denna vecka i alla fall.

Nu ska jag bli lite rädd framför Det okända.

Sovdags.... eller var det sångstund kanske!?

Simon sover gott i sin säng, Teodor sover gott på soffan och Vilma sjunger en sång som låter något i stil med Mamma mamma baba da da da iiiiii. Hon sover inte som hon borde göra men hon är ju glad i allafall :-)

Idag har vi fått bebismysa med lilla Isabella innan det var dags att hämta våra små huliganer på dagis. Ovanligt söta huliganer men det är ändå helt otroligt vad våra yngsta har lärt sig att slåss. Bara med varandra än så länge och tur är det. Vilma har fått in en riktigt fin teknik när det gäller att både skalla och bita sin lillebror. Simon som med sina två minuter är yngst i familjen är också den som är starkast och detta demonstrera han flitigt på Vilma genom att stup i kvarten dra omkull henne. Antingen genom att armbåga sig fram eller genom att dra i hennes kläder. Mellan slagsmålen som är på blodigt allvar är de jättegoa och tröstar varandra genom att hämta nappar och snuttar. Var de har lärt sig att slåss är en gåta för detta började innan dagis och storebror är inte någon bråkmakare. Men vi får väl se det som ett tecken på syskonkärlek och hur nära de faktiskt står varandra även om jag tycker att de kunde visa det genom mer kärleksfulla handlingar.

Nu ska jag slå in paket till lille parveln som har kommit till världen i Skåne. Lille Oskra säger Teodor när han beundrar bilden av sin nya kusin.

Godväll!

Skidföre

Teodor har frågat efter skidor hela vintern och idag blev det äntligen ett par. Lyckan lyste i hans ögon och jag såg framför mig hur vi skulle ha en härlig utedag på skidorna. Tre meter på morfar och mormors parkering imponerade han med en förvånansvärt bra teknik för att vara nybörjare och sedan var det klart. Inte något mer skidåkande här inte. Jag försökte locka igen på eftermiddagen men nä, roligare att åka stjärtlapp. Jaja, Simon kanske vill åka på dem nästa vinter...

Vi fick spontanbesök av Gävlekusinen idag och Vilma och Simon myste som bara den över att få leka med storpojkarna. Roligt att kunna träffas oplanerat trots att det är några mil emellan oss nu.

Gladare pojkar :-)

Sedan några veckor tillbaka har sönerna i familjen förändrat sitt beteende. Simon har gått från att vara lite halvtjurig mest hela tiden till att antingen vara sprudlande glad eller sprakande arg. Han har verkligen blivit en liten solstråle med ett sjujäkla humör. För det mesta skrattar han så hela den lilla kroppen kluckar men så fort det inte går som han vill slänger han sig demonstrativt på golvet och gallskriker. Och då pratar vi verkligen gallskrik. Jag hoppas verkligen att gener från hans pappas lite lugnare sida snart också får komma fram.

Teodor har blivit storebror duktig och det är sååå skööönt :-) När irritationen över småsyskonens framfart tar över har han lärt sig att istället för att skrika och gråta endast sucka och säga ÅÅH småsyskon... Ibland kan det dock vara lite svårt att hålla i sär vem som är storebror och vem som är lillebror så en dag hördes ett djup suck från köket ÅÅH STOREBRORSOR......

Idag har jag anmält mig som vikarie i Avesta. Meningen var ju att jag skulle läsa specialpedagogik men eftersom kursen redan gått i tre veckor hade jag en hel del att läsa igen och sent igår kväll insåg jag att det mer eller mindre skulle bli omöjligt. Särskilt eftersom den första examinationen skulle vara redan nästa vecka. Det fungerar inte att sitta dygnet runt och läsa när man har tre små barn. Särskilt inte när vår äldsta son sedan några veckor bestämt sig för att han inte tänker lägga sig förrän föräldrarna lagt sig. Och skulle han göra misstaget att somna innan mamman somnat är han som tur är inställd på att vakna så fort hon försöker göra något så fräckt som att smyga ut från sovrummet. Att under sådana förutsättningar studera i lugn och ro kan jag bara glömma.

Nu har jag bara en önskan ETT JOBB!!!!

Äntligen har livet återvänt! Internet har åter vandrat in i vår vardag och alla är friska. Nåja, alla barn och Joel vilket gör det lättare för mig att få vara sjuk ifred :-)

Den senaste veckan har varit rena sjukstugan med både influensa, magsjuka, öroninflammation och begynnande lunginflammation. Teodor som med stort intresse har engagerat sig i sina småsyskons snoriga näsor, varma pannor och kräksattacker fick en kväll äntligen kräkas själv. Att det var äntligen förstod vi när han efter hulkandet glatt deklarerade Jag KAN kräskas, det kan bli så ibland mamma!

Så har finanskrisen även drabbat denna familj. I brist på jobb och ännu större brist på A-kassa har jag inget annat val än att börja plugga igen. Vår förre statsminister önskade bland annat att det skulle födas fler barn och att fler skulle studera på högskola/universitet. Nu har jag läst 5½ år på högskola och bidragit med tre barn till befolkningstillväxten men vad fick jag för det!? Som inom alla andra yrken varslas lärare i betydligt större utsträckning än vad de anställs och A-kassa har jag inte rätt till eftersom jag studerat och fött barn under för lång tid. Kan väl kanske vara rätt i sig, men det är inte roligt när det drabbar mig...