Fantastiska barn

Är så otroligt kär i mina barn. Ibland kommer en nästan overklig känsla över mig att dessa fantastiska underbara fina barn faktiskt är mina! Det är en välsignelse att få vara mamma.

Det är så sorgligt att se hur många barn far illa. Hur kan man som mamma och pappa vilja göra illa sina egna barn? Att med vilja och avsikt skada det liv som vuxit inom en? Jag vet att jag inte alltid är världens bästa mamma. Det finns stunder då jag är både orättvis och inte särskilt älskvärd, oftast när tröttheten och stressen blir för stor att hantera. Men efteråt värker mitt hjärta och det enda jag vill är att linda in mina barn i mjuk bomull som för alltid ska skydda dem mot livets hårda kanter.

Mina små skatter. Mina älskade älskade underverk. Tänk ändå om mamma kunde skydda er från allt ont och bara visa er allt det vackra i livet.

Nappar till tomten

Nu är slutet på bebistiden ett faktum. Simon har slutat med napp och tvillingvagnen ligger ute till försäljning. Skönt men lite vemodigt faktiskt. Även om barnen ju fortfarande är små så känns det lite märkligt att de senaste åren som blivit min identitet med 3 små småbarn, blöjbyten, vällingflaskor, nattvak, nappar och snuttar nu ändras till en tid med små barn som snabbt blir äldre och börjar göra sina egna äventyr där mamma inte alltid är självklar.

Både jag och Joel var lite oroliga inför Simons sluta med napp-projekt. Ingen av oss trodde att vår lilla snuttkille frivilligt skulle lämna ifrån sig napparna. Det var med viss förvåning vi fick ta de del av Simons ovanligt goda humör den första nappfria dagen. Besök gjordes självklart på leksaksaffären där han snabbt bestämde sig för sin sluta med napp-present. När kvällen kom var vi beredda på att gå skift med en arg och ledsen son. Men icke! Simon sov lugnt HELA natten. På morgonen frågade han efter nappen och jag svarade då att "du har ju slutat med napp" Varpå han lite trumpet blängde på mig och muttrade: "Men kan jag få dockan då..?" Följande dagar följde lika harmoniskt och nu är alla 14 nappar lämnade till morfar som har lovat att sända dem vidare till tomten om han skulle råka springa på honom ute i skogen :-) Är så otroligt stolt över min yngsta älskling!

Åka hem...

Arg Simon till morgontrött mamma som försökte få dra sig lite i sängen: "Jag ska åka hem!" Jaha, var bor du då frågade jag varpå svaret inte lät vänta på sig "På dagis!" Det är ju skönt att älsklingen trivs på dagis, men det finns ju gränser känner jag för HUR mycket de ska trivas. Eller så finns det kanske gränser för hur mycket vi ska jobba... Sett ur den synvinkeln så gör trivslefaktorn lite mera ont i mammahjärtat.

Jag är ledig på fredagar nu för tiden och det är såååå skönt! Ser lite framför mig att jag kommer att vara ledig denna dag under resten av mitt yrkesliv. Självklart är jag inte främmande för att ändå ha heltidslön ;-)

Stor tjej och snuttig kille

Dags att damma av en kär gammal vän ;-) Har varit utan 100%igt fungerande internet i sommar och det tillsammans med för lite ork har gjort att jag funderat på att lägga ner det här... Men nu gör jag ett nytt försök!

Vi är på plats i vårt hus och det är bara så fantastiskt skönt att bo här :-)

Vilma har enkelt och smärtfritt slutat med napp i sommar. Nyvaken och gosandes i min famn med både napp och snutt tog hon plötsligt ut nappen och deklarerade att hon var stor tjej och skulle sluta med napp. Thats it. Liksom Teodor fick hon sedan när det var dags att lämna napparna till tandläkaren välja en present från sina föräldrar och valde då något förvånande en raket. Raketen var hon stolt över i en halv dag innan den raskt ratades för den nyinköpta skummgummiklädda sjörövarpinnen (svärd).

Simon är väldigt skeptiskt till det här med att sluta med napp. Vi gör ingen affär av det men Vilma frågade honom en dag om han skulle lämna napparna till tandläkaren när han var fem år varpå lillebror skakade frenetiskt på huvudet. När du är 4 då blev följdfrågan varpå Simon snabbt replikerade med ett Är du inte klok??? Min älskade snuttegris som är så kär i sin napp och snutt... :-)

En liten önskelista i alla enkelhet

Några glimtar från den senaste veckan:

05.15 ruskar Simon om sin sovande mamma: Meja komma Simon! Joel komma Simon! Mamma ringa nu!!! Tja, varför inte? Han var ju pigg och leksugen så det fanns väl inga hinder - eller?

Less mamma till ickehörande son:
-Men Teodor, du lyssnar ju inte på mamma.
- Det är ju för att jag har fått så dåliga öron!

För övrigt har vi ägnat de senaste två veckorna åt vårt husköp. Dagen före min födelsedag flyttar vi in (Gud förbjude något annat...) i vårt nya slott och för den som vill komma på födelsedagsfika så önskar jag mig ett staket, eller en gräsklippare men också en altan :-)

Bäckdopp och lejon

Vilma fick feber igår kväll och natten har bestått av en hel del feberyra. I morse frågade jag henne om hon var sjuk och fick till svar "nej, nej lite feber bara!" Inget självömkande där inte :-)

Efter en lång sovstund före lunch blev Vilma fit for fight igen och på eftermiddagen cyklade hela familjen upp till Karlberg. Simon i cykelstol, Vilma i cykelkärran och Teodor på egen cykel utan stödhjul. Är så stolt över vår stora kille som både kan och orkar cykla så långt!

Snälla morfar fick dock idka taxiverksamhet och hämta en totalt genomblöt pojke som inte hade några torra kläder alls att cykla hem i... Vi träffade på två dagiskompisar i Karlberg och tillsammans utforskade de bäcken. Lite väl nära kanske. Jag hann se hur Teodor tog sats ordentligt för att göra ett graciöst hopp över till andra sidan men oturligt nog tog farten slut mitt över bäcken. På vägen hem i bilen hade han och morfar pratat igenom händelsen och Teodor konstaterade då att det var ju faktiskt lite roligt, men inte så roligt att han ville göra om det.

I väntan på kvällsmaten körde Simon röjsåg och jag hängde tvätt på balkongen. Simon fick syn på vår skäggige och mustachprydda granne varpå han tydligt pekade och ropade högt: Nu kommer tomten mamma! NEJ! Det är ett lejon!!!

Jag fick bråttom in...

Kärlek är...

... att bli matad av färdigtuggade russin Mamma smaka, gott!
... iskalla fötter på magen mitt i natten,
... en liten hand i stor hand,
... blöta pussar,
... klappa min mage mamma,
... mamma jag är kär med dig,
... att längta tills de sover för att sedan sakna dem när de somnat,
... uppstigning varje morgon klockan fem,
... att älska så hjärtat värker

Vårruset

Det blev en mysdag med Simon i månags. På morgonen fick han följa med till mammas jobb och han var väl måttligt imponerad. Efter att ha ritat lite på tavlan och ropat "ej pokar" (hej pojkar) till några elever deklarerade Simon bestämt att vi skulle åka hem.

I dag jobbade jag sent och när jag kom hem möttes jag av euforiska barn som sprang runt runt ute på gården i sina nya foppatofflor.(Ja jag vet att det inte är säsong för tofflor än...men jag blundade för både det och att det saknades jackor och mössor) Vi tycker det är häääärliiiiigt ropade Teodor och både Vilma och Simon ekade häääälliiiiiiigt! Om en månad ska jag springa Vårruset men inget kan gå upp mot detta härliga vårrus som våra älsklingar bjöd på idag :-)

Morgonmys och vattkoppor

Morgonmosiga barn som är sams i soffan framför bompa, allt jobb är lämnat på jobbet (iallafall allt material. Det är inte lika enkelt att stänga av jobbhjärnan) och livet känns för en liten stund lugnt och skönt!

Denna vecka har jag gått efter mammahjärtat och varit hemma en dag med Teodor. Vår duktiga stora kille mår inte alls bra av att vi är ifrån varandra så mycket och när han i måndags kväll grät förtvivlat efter egentid med mamma utan småsyskon valde jag att helt strunta i "plikten framför allt" och under tisdagen bara se till min plikt som mamma. "Nästa gång blir det Vilmas tur och sen Simons tur" sa Teodor förståndigt när vi myste med lunchpizza. Senare samma dag kunde vi konstatera vattkoppor hos Simon och tack vare dem fick han avsluta veckan med egentid hos mormor. Är vattkopporna kvar till veckan blir det Simon och mamma som får mysa hemma och stänga av jobbstressen för en stund.

Nu hör jag hur barnen planerar för att åka racerbil till McDonalds. Undrar om mamman får följa med?

Jocke med kniven

Sedan några dagar lever vi i vår egen variant av Astrid Lindgrens värld. Teodor är regissören som sätter både de roller och repliker som vi skådespelare snällt får rätta oss efter. De tre syskonen delar på huvudrollen Pippi även om både Vilma och Simon gör sina tappra försök att även låta tomten få vara med i spelet. (Mössa på samtidigt som de ropar här kommer tomten!) Själv alternerar jag mellan rollerna som Jocke med Kniven och Blod-Svente. Eller som idag när jag i en och samma karaktär var Jocke med Svente blod-kniven. Mellan mina sjörövarroller agerar jag också haj medan Teodor instruerar sina syskon att ropa Akta dig Pippi, hajarna kommer!

Framtiden är säkrad!

Mamma, när jag blir stor vill jag bli arbetslös! Ja vad ska man säga? Det är ju iallafall skönt att pojken har framtidsplaner :-)

Idag har vi haft en härlig dag i badhuset med kusin Viktor och moster. Simon och Viktor plaskade ikapp, Teodor vågade släppa taget och flyta med simdynan och Vilma vågade för första gången hoppa från kanten. Och det bästa av allt; jag har nästan kunna släppa allt vad jobb heter!

Jag går sönder

Såg just en så bra dokumentär som precis satte ord på hur jag känner mig. Kort sagt håller jag på att gå sönder av att jobba så här mycket och av att förlora alldeles för mycket tid med mina barn. För mig är livet så mycket mer än att vara borta från det viktigaste jag har 9-10 timmar 5 dagar i veckan. Det som är mest frustrerande är att jag just nu inte heller kan göra något åt situationen. Jag både vill och måste ha ett jobb och eftersom det enbart är ett vikariat är det heller inte läge att gå ner i tid. Men ändå frågar jag mig flera gånger om dagen om det verkligen är värt det.

Vilma är den som just nu protesterar allra tydligast mot att mamma är borta så mycket. Mamma inte nobba är en väldigt vanligt förekommande fras hos oss och som alltid upprepas under förtvivlad gråt. Under de få vakna timmar (läs 2½) vi har tillsammans om vardagarna sitter jag och Vilma ihop medan Simon gör tappra försök att hävda sin rätt genom att upprepa min mamma min mamma. Själv går jag sönder i önskan att kunna ge vart och ett av mina barn den totala uppmärksamhet de förtjänar. Jag får ofta höra att det är så här verkligheten ser ut och att barn klarar längre dagisdagar än man tror. Men varför ska verkligheten se ut så här och varför ska barn behöva klara långa dagisdagar? Jag vet att mina barn har det bra om dagarna, men det som smärtar är att vi inte är tillsammans och att vi förlorar så mycket tid som aldrig kan tas igen.

Vi har i alla fall haft en riktigt skön helg tillsammans och innan Teodor somnade nu ikväll sa han: Jag älskar min familj. Idag har vi varit en ledig familj, det var skönt!

Förlåt älskade Simon, Förlåt älskade Vilma, Förlåt älskade Teodor att mamma gör så här emot er.

Badmys

Nu har jag klarat av de första två veckorna på mitt nya arbete. Eller överlevt kanske är ett mer passande ord... Supertrevliga och hjälpsamma kollegor men ändock har de senaste två veckorna misshandlat mitt mentala tillstånd. Det allra svåraste är att koppla bort arbetet och endast vara mamma när jag är ledig. Hur gör man???

Den här helgen har jag iallafall lyckats någolunda bra att koppla bort vad som väntar på måndag morgon. Vi hade en kanondag i badhuset igår :-) Alla barnen åkte i stora rutschkanan med varierande förtjusning. Simon, vår lilla äventyrare tyckte inte att det gick snabbt nog och ropade ihärdigt mera mera! Teodor nickade jakande till frågan om det var roligt men trots att han helt frivilligt åkte tre gånger är jag inte helt övertygad om att han verkligen tyckte att det var en höjdare. Vilma tog det säkra före det osäkra och åkte först när hon sett att brorsorna överlevt alla sina åk. Med mamma hårt hårt i handen åkte hon en gång och sa sedan Mina tack vilket nog betydde att hon var nöjd så.

Efter badet stängde Vilma in sig i ett skåp varifrån hon ropade lyckligt Inte ta mig, inte nå mig! När hon sedan insåg att Teodor som klätt på sig alla kläder fick gå ut och vänta rafsade hon helt enkelt ihop sina kläder i en hög, tog dem under armen och gick efter Teodor. I korridoren utanför omklädesrummen sprang hon sedan iförd endast långkalsonger och t-shirt fram och tillbaka, fram och tillbaka. Simon som bytte om med Joel blev i duschen arg på sin pappa och försökte rymma ut till sin mamma varpå Joel snabbt som bara den fick hoppa i badbyxorna igen och fånga in den badbyxlöse Simon ute i simhallen.

Egentid för tonårsdotter

Mamma granen ramlade! ropade Teodor glatt i dag och när jag kom in i vardagsrummet upprepade Simon ordet ramla för att liksom bekräfta om jag efter att ha klivit över granen ändå skulle tvivla på vad som hänt. Teodor själv kröp fram under matbordet där han tagit skydd innan han uppmanat lillebror att dra i snöret som knutits fast i granen. Vi hade ett ton barr på golvet och kanske ett hekto kvar på granen. Snälla mormor kom och hjälpte oss att avsluta julgransplundringen och nu ser jag fram emot sista april. Inte så mycket för Valborg i sig som för att det då äntligen blir vår och alltså snart sommar!

Vi har fått en liten tonårstös i huset. Vilma har lärt sig ordet snart (undra var hon har hört det?!?!) vilket hon praktiserar flitigt. Igår höll hon på att driva sin mamma till vansinne när hon vägrade sätta på sig overallen utan bara levererade orden nart mamma nart mamma! Till slut kom vi till den gräns då jag återigen kom med de hot som jag egentligen avskyr och som jag flera gånger lovat mig själv att aldrig någonsin säga mer. Igår fick jag dock så att jag teg när jag talade om för Vilma att om hon inte skulle klä på sig omedelbart bums skulle hon få stanna inne själv. Mina inne själv? Skööönt!