Såg just en så bra dokumentär som precis satte ord på hur jag känner mig. Kort sagt håller jag på att gå sönder av att jobba så här mycket och av att förlora alldeles för mycket tid med mina barn. För mig är livet så mycket mer än att vara borta från det viktigaste jag har 9-10 timmar 5 dagar i veckan. Det som är mest frustrerande är att jag just nu inte heller kan göra något åt situationen. Jag både vill och måste ha ett jobb och eftersom det enbart är ett vikariat är det heller inte läge att gå ner i tid. Men ändå frågar jag mig flera gånger om dagen om det verkligen är värt det.
Vilma är den som just nu protesterar allra tydligast mot att mamma är borta så mycket. Mamma inte nobba är en väldigt vanligt förekommande fras hos oss och som alltid upprepas under förtvivlad gråt. Under de få vakna timmar (läs 2½) vi har tillsammans om vardagarna sitter jag och Vilma ihop medan Simon gör tappra försök att hävda sin rätt genom att upprepa min mamma min mamma. Själv går jag sönder i önskan att kunna ge vart och ett av mina barn den totala uppmärksamhet de förtjänar. Jag får ofta höra att det är så här verkligheten ser ut och att barn klarar längre dagisdagar än man tror. Men varför ska verkligheten se ut så här och varför ska barn behöva klara långa dagisdagar? Jag vet att mina barn har det bra om dagarna, men det som smärtar är att vi inte är tillsammans och att vi förlorar så mycket tid som aldrig kan tas igen.
Vi har i alla fall haft en riktigt skön helg tillsammans och innan Teodor somnade nu ikväll sa han: Jag älskar min familj. Idag har vi varit en ledig familj, det var skönt!
Förlåt älskade Simon, Förlåt älskade Vilma, Förlåt älskade Teodor att mamma gör så här emot er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hej
vet inte vad som hände med jag skrev till dig och sen står det att jag tagit bort mitt meddelande, så vi gör ett nytt försök.
förstår att det är jobbigt för er nu med långa dagar och att det inte är nån tröst att barn fixar det och att de har det bra på dagis. för det är ju bara det att man vill ju vara med sina barn. måste ju säga att det här med att plugga är toppen. mina barn får korta dagar och jag massa tid till dem.
Visst har de långa dagar ibland men det är inte så ofta i alla fall.
kramar på dig vännen och vet att du är en toppen bra mamma.
Pernilla
Ja, hur gör man? Det suger att inte ha ett fast jobb (eller något jobb över huvudtaget...) eftersom det gör det beydligt lättare att själv bestämma över sina arbetstider. Och självklart klarar barn heldagar på dagis men till vilket pris? Vi skulle "klara av" att jobba 12 timmar om dagen men mår vi bra av det? Hoppas, hoppas att det blir och känns bättre för du gör det bäst! Och det vet dina barn.
Tack för era värmande ord...
Lilla H sa när hon var mindre.... MAmma varför lämnar du oss på dagis för att ta hand om andras barn? Är vi inge bra barn??? AAAAAAAAAA!!!! tror du det sved eller ?! Hua. men jag looovar dig vännen, att de vet att du finns där. KAnske kan du få mindre timmar nästa termin. stor kram till dig som gör ett underbart jobb- både som mamma och lärare. glöm aldrig det. kram
Skicka en kommentar