Jag skriker faktiskt bara ibland ;-)

Har varit en vecka i samma klass och i fredags fick jag ett skriftligt omdöme från en elev: Vikarien var snäll. Hon skrek bara ibland! :-)

Igår provade barnen på badhuset för första gången. Både Vilma och Simon tyckte att duscharna var förskräckliga och det tog en stund innan de bestämde sig för att ens doppa fötterna i bassängen. Men sedan! Vilka lyckliga barn vi hade igår! Alla plaskade, stänkte och åkte rutschkana under glada skratt och tjut :-) Det blev en toppenförmiddag och Teodor var beredd att åka dit igen klockan sex imorse. Under vissa protester accepterade han att vi nog måste vänta till det blir lördag igen.

Fördelar med att jobba :-)

Att arbeta innebär en del fördelar faktiskt.

Jag får till exempel gå ensam på toaletten. Det är inte ens någon som antyder att de vill följa med. Inte heller är det någon som bankar på dörren och hänger i handtaget under tiden. Jag får till och med betalt när jag är ENSAM på toaletten :-)

Jag får också sitta ner och äta. Eller ja, det kanske är en sanning med modifikation när man äter i en elevmatsal. Men det är i alla fall ingen som lägger sin färdigtuggade mat på min tallrik är smaken inte passar. Inte heller är det någon som sitter på pottan bredvid matbordet under tiden. I bland händer det dock att det kastas mat eller att överfyllda glas vänds upp och ner. Då känns det nästan som hemma. Med ett undantag, jag slipper torka upp ;-)

Allvarligt talat så är det riktigt skönt att få komma ut och jobba. Den här veckan har Joel varit hemma och skött markservicen så då har jag sluppit det dåliga samvetet över långa dagar på dagis. Dessutom känns helgen än mer som en härlig avkoppling när jag har gjort en arbetsvecka!

Trevlig helg på er!

En alldeles vanlig hämtning

Parkeringen vid dagis är avstängd och de enda tillåtna fordonen är traktorer. Rena himmelriket tycker Teodor och Simon. Vi andra vanliga dödliga får snällt parkera på gatan vid lämning och hämtning. Tycker dock att vi borde få dispens eftersom vår bil har ett lätt traktorbrummande ljud...

Men men sagt och gjort, jag parkerar snällt på gatan och går in för att hämta mina barn som jag längtat så efter. Alla barn är glada när jag kommer men sedan går allt snabbt utför. Efter det första kramkalaset blir Vilma på ett uruselt humör och vill bara ligga på golvet och skrika. Att få på henne ytterkläderna är näst intill omöjligt och efter en stund griper vår snälla dagisfröken in och lyckas på något sätt få på henne kläderna. Teodor har bara grävskoporna för ögonen och är således nöjd och glad. Simon försöker hålla humöret uppe men det är inte så lätt med Vilma som gastar bredvid. Väl ute ska Vilma INTE sitta i vagnen. Vilma ska INTE gå. Vilma ska INTE bli buren. Simon har under tiden upptäckt en härligt lerig vattenpöl att doppa snutten i. Till slut lycks vi i allafall ta oss till grinden och Tack gode gud för grävmaskinen som är där! Teodor och Simon accepterar att bli lämnade bakom grinden medan jag försöker spänna fast bananen Vilma i bilen. Inte lätt, men efter en bullemuta så sitter hon i allafall på plats. Ok, dags för övriga barn och vagn att baxas in. Vid det här laget dryper Simons snuttefilt av lerigt härligt vatten och han gallskriker när jag försöker ta den i från honom. En mamma kommer och säger lent Jag vill hjälpa dig på något sätt, säg vad jag kan göra! Jag försöker se ut som att jag har full koll på läget samtidigt som grinden blåser igen rakt på vagnen och varpå Simon ramlar omkull av vinddraget. Eh, om du vill hålla upp grinden vore det snällt....

Vagnen är egentligen inte så tung men för mina korta armar är det ett sjå att få upp den i bilen. Samtidigt försöker jag se ut som att det här inte är någon match eftersom flera föräldrar nu är på väg till sina bilar med sitt ENDA barn och smidiga ENKELvagn. När jag så får ett bra grepp om vagnen och lyfter upp den i bilen åker också kjolen med upp....

Under bilfärden hem laddar jag inför nästa prövning. När alla lyfts ut ut bilen infinner sig som på beställning fenomenet spagettiben. Hos samtliga barn. Därtill kommer att vägen från parkeringen och in är en enda stor sörja av vatten och is. Vi ska dessutom passera en farlig källartrapp som tyvärr har fångat barnens intressen. Jag har för korta armar för att kunna bära både Simon och Vilma när de har ytterkläder på sig och den korta vägen in kantas därför av lockande, mutor och ibland ett och annat hot. Efter många tårar kommer vi till äntligen in och då är det ju faktiskt bara trappen kvar. Upp med Vilma och snabbt snabbt upp med Simon innan Vilma ramlar ner för trappen. När alla äntligen kommit in börjar Teodor, som faktiskt varit jätteduktig och burit sin ryggsäck alldeles själv, gråta Mamma jag vill gå ut och leka....

Dags för sjukerier igen :-(

Så var det då dags för nästa sväng av sjukor. Jag har varit däckad i dag och barnen både hostar och snorar. Dock har de varit så pass pigga att de kunde vara på dagis och jag hoppas verkligen att de inte blir sjuka. Själv har jag unnat mig att sova bort förmiddagen innan jag fick kliva upp och skärpa till mig = 2 alvedon och en dusch.

När Vilma och Simon lär sig nya saker brukar den ena fixa vad det nu handlar om en eller ett par veckor före den andre. Men idag kom båda hem från dagis och visade att nu kan de minsann både skaka på huvudet och säga nej! Än så länge är jag bara stolt över vad de kan men jag vet ju också av erfarenhet att så småningom kommer ordet NEJ överanvändas tills mamman och pappan blir galna. Men just nu är mina älsklingar bara sååå söta när de skakar frenetiskt på sina små huvuden samtidigt som de säger nänänä!


I kväll är det Annorlunda familjen på tv. Jag kan lova er alla, vi kommer inte att försöka slå tv-mammans bragd med 3 tvillingpar i följd. Förstå vilket blöjkonto vi skulle ha :-)

Social till max

Den här helgen är jag social till max!

Lördagen började med ett trevligt besök från barnens dagiskompis och hennes trevliga mamma. Sedan var det dags för Teodor och mig att åka på 4-årskalas hos en annan dagiskompis. Spänningen var stor när det blev dags för fiskdamm och när pojkarna före i kön fiskade upp sina godispåsar frågde jag Teodor om han trodde att han också skulle få napp varpå han tittade besviket på mig och utbrast bestört Men jag vill inte ha napp, jag vill ha godis!!! Han såg nog verkligen framför sig hur godispåsen skulle vara full av nappar. När vi sedan skulle åka hem gick Teodor fram till födelsedagsbarnets mamma och sa högt och tydligt Tack för kalaset! Kan man bli stoltare!?

När barnen somnat avslutades kvällen för min del med melodifestivalsittning hos Vickan. Med bordet fullt av gott att både äta och dricka insåg lilla Irma sitt misstag med att ha accepterat nattningen. Självklart ville hon också vara med och mysa och bjöd också på en härlig liten dansshow. Härliga underbara barn :-)

Nu är det dags för en söndagsfika med Ullis innan jag avslutar mitt sociala engagemang för den här helgen.

Min värld och Barnens värld

I går kväll såg jag ju som skrivet framför mig att alla barnen skulle ta sovmorgon. Det var alltså i min värld. Ibland möts inte våra världar alls. I deras värld kliver hela familjen upp tidigt tidigt. Det är även en massa annat som sker i deras värld men inte i min.

I min värld:

• Alla barn är glada och leker glatt tillsammans hela dagen.

• Alla väntar lugnt och leker medan mamman gör mat.

• Alla sitter på sina platser och äter med god aptit.

• Den enda väg mjölken tar från glaset är in i munnen och ner i magen.

• Både mun och händer torkas ordentligt av på papper efter maten.

• Ytterkläder kläs alltid på endast en gång innan utgång.

• Hela familjen hjälps åt att städa undan leksakerna på kvällen.

I Simon, Vilma och Teodor-världen:

• Alla barn leker glatt tills någon tar någon annans leksak varpå denne blir fly förbannad.

• Medan mamman försöker göra mat klänger alla barn på en och samma stol för att nå upp till spisen varpå stolen ofta vickar och alla får ont och blir ledsna.

• Maten behöver inte nödvändigtvis ätas sittandes vid bordet. Varför inte stå och balansera på stolen eller helt enkelt ta maten i handen och äta den någon annanstans!?

• Finns det något härligare än att vända på glaset och sedan plaska i utspilld mjölk!?

• Snälla ni, varför slösa på papper när det finns så många bra torkställen!? Väggen, kläder, golvet, mamma...

• Om man tar av sig kläderna som mamma klätt på kan man ju klä på samma kläder många gånger!

• Vem har bestämt att städade leksaker ska ligga i sina respektive lådor? Städade leksaker kan väl ligga lite här och lite där!?
  

Tack gode Gud för att det inte bara är min mammavärld som råder :-) Fast i morgon bitti kan vi väl gå efter min värld...? Fram till frukost i alla fall!?

Skrytvecka

Nu ska jag vara lite ego och skryta lite, men jag känner mig så stolt över den här veckan. Joel går sin brandmansutbildning nu i 2 veckor vilket innebär att jag själv har fixat hela dagarna med tidig lämning på dagis och sen hämtning efter jobb. När jag så äntligen har baxat in alla barn efter att ha jagat tre som springer åt olika håll har vi på något sätt fått i oss middag. Och hör och häpna! Varje kväll när Joel har kommit hem har barnen varit badade, köket röjt och nästan alla leksaker undanplockade. Idag hann jag till och med dammsuga och tvätta och HÄNGA! 2 tvättar :-)

Så ikväll tänker jag bara vara stolt över mig själv...! Ja ja jag vet att det är sånt här som folk fixar jämt, men ändå ;-) Det har ju faktiskt bara skett några små missar... Som idag när jag och barnen kommer till bilen på dagisparkeringen och Teodor säger: Titta, bilens dörr är öppen! Ja, mamman glömde visst stänga den när hon skyndade in till dagis.... Igår hade jag en svart tunika på mig och kände mig hyfsat välklädd tills en elev utbrister: Fröken, du är alldeles vit på tröjan! Tja, det är så det går när mamman borstar barnens tänder samtidigt som pappan klär på overaller och mössor :-)

I morgon blir det en ledig dag för mig och barnen eftersom Teodor ska till tandläkaren. Det innebär att i morgon bitti ska ALLA barn sova länge länge.... i min värld alltså :-)

JAG KAN!!!

Just nu är ledorden JAG KAN här hemma. Inget tjurigt treårstrots utan bara en härligt stor portion med egen vilja och tro på sin egen förmåga. Tänk om vi fick behålla det där självklara ärliga självförtroendet som bara små barn har. Liksom det självklara sättet att visa sin kärlek på till dem man tycker om. Vilma och Simon är alltid snabba med att hämta napp och snuttetrasa åt den i syskonskaran som gråter. Sedan klappas och pussas det tills alla är glada igen.

Nu har vi haft premiär med tidiga morgnar på dagis. Denna vecka anländer barnen redan klockan sju till dagis ... eller i ärlighetens namn närmare kvart över.... Men det står 07 på schemat iallafall. Det har gått över förväntan att vara så långa dagar på dagis, men det kanske bara är nyhetens behag ännu att få äta både frukost och eftermiddagsmellis där. Vad jag kan konstatera iallafall är att det ändå är rätt bra att bara vikariera. Antalet sena eftermiddagar blir inte så många eftersom jag oftast slutar senast 14. Igår hämtade jag barnen efter 15 och det kändes verkligen som att det inte blev någon tid alls tillsammans. Vi hann bara göra middag och sedan var det dags för nattning klockan 18. I min värld vill jag inte ha det så :-(

Nu blir det lite kvällstårta för idag är det hurra hurra på Joels födelsedag :-)