Just nu är ledorden JAG KAN här hemma. Inget tjurigt treårstrots utan bara en härligt stor portion med egen vilja och tro på sin egen förmåga. Tänk om vi fick behålla det där självklara ärliga självförtroendet som bara små barn har. Liksom det självklara sättet att visa sin kärlek på till dem man tycker om. Vilma och Simon är alltid snabba med att hämta napp och snuttetrasa åt den i syskonskaran som gråter. Sedan klappas och pussas det tills alla är glada igen.
Nu har vi haft premiär med tidiga morgnar på dagis. Denna vecka anländer barnen redan klockan sju till dagis ... eller i ärlighetens namn närmare kvart över.... Men det står 07 på schemat iallafall. Det har gått över förväntan att vara så långa dagar på dagis, men det kanske bara är nyhetens behag ännu att få äta både frukost och eftermiddagsmellis där. Vad jag kan konstatera iallafall är att det ändå är rätt bra att bara vikariera. Antalet sena eftermiddagar blir inte så många eftersom jag oftast slutar senast 14. Igår hämtade jag barnen efter 15 och det kändes verkligen som att det inte blev någon tid alls tillsammans. Vi hann bara göra middag och sedan var det dags för nattning klockan 18. I min värld vill jag inte ha det så :-(
Nu blir det lite kvällstårta för idag är det hurra hurra på Joels födelsedag :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Grattis Joel, grattis till trivsamt jobb och grattis till härligt samarbetsvilliga barn! Vad skönt att allt flyter på när det behövs som mest. Massar kramar!
Skicka en kommentar