Fantastiska barn

Är så otroligt kär i mina barn. Ibland kommer en nästan overklig känsla över mig att dessa fantastiska underbara fina barn faktiskt är mina! Det är en välsignelse att få vara mamma.

Det är så sorgligt att se hur många barn far illa. Hur kan man som mamma och pappa vilja göra illa sina egna barn? Att med vilja och avsikt skada det liv som vuxit inom en? Jag vet att jag inte alltid är världens bästa mamma. Det finns stunder då jag är både orättvis och inte särskilt älskvärd, oftast när tröttheten och stressen blir för stor att hantera. Men efteråt värker mitt hjärta och det enda jag vill är att linda in mina barn i mjuk bomull som för alltid ska skydda dem mot livets hårda kanter.

Mina små skatter. Mina älskade älskade underverk. Tänk ändå om mamma kunde skydda er från allt ont och bara visa er allt det vackra i livet.

Nappar till tomten

Nu är slutet på bebistiden ett faktum. Simon har slutat med napp och tvillingvagnen ligger ute till försäljning. Skönt men lite vemodigt faktiskt. Även om barnen ju fortfarande är små så känns det lite märkligt att de senaste åren som blivit min identitet med 3 små småbarn, blöjbyten, vällingflaskor, nattvak, nappar och snuttar nu ändras till en tid med små barn som snabbt blir äldre och börjar göra sina egna äventyr där mamma inte alltid är självklar.

Både jag och Joel var lite oroliga inför Simons sluta med napp-projekt. Ingen av oss trodde att vår lilla snuttkille frivilligt skulle lämna ifrån sig napparna. Det var med viss förvåning vi fick ta de del av Simons ovanligt goda humör den första nappfria dagen. Besök gjordes självklart på leksaksaffären där han snabbt bestämde sig för sin sluta med napp-present. När kvällen kom var vi beredda på att gå skift med en arg och ledsen son. Men icke! Simon sov lugnt HELA natten. På morgonen frågade han efter nappen och jag svarade då att "du har ju slutat med napp" Varpå han lite trumpet blängde på mig och muttrade: "Men kan jag få dockan då..?" Följande dagar följde lika harmoniskt och nu är alla 14 nappar lämnade till morfar som har lovat att sända dem vidare till tomten om han skulle råka springa på honom ute i skogen :-) Är så otroligt stolt över min yngsta älskling!