Julafton började mysigt med ett tidigt jultomtebesök redan till frukost. När vi tittade på tomten som kom gående med fackla, käpp och julklappssäck över gården var det riktigt magiskt. Det var nätt och jämnt tomten fick komma in innan Teodor sa bestämt: "Får jag min brandbil nu!" Och som tur var fanns det en brandbil i säcken.

Vi fick en riktigt skön och lugn julafton ända tills vår vräkta förra granne bestämde sig för att försöka slå in vår dörr klockan nio på kvällen. Efter förra veckans otäcka besök med en annan granne som ringde på och både skrek och svor åt mig och barnen var detta droppen. Barnen är rädda, jag är rädd och Joel är arg. Den senaste veckan har jag vaknat en gång i timmen varje natt och lyssnat om någon är på väg in till oss. På natten har vi både den vanliga telefonen och mobilen vid sängen så att vi snabbt kan ringa både polis och fastighetsskötare. Teodor gråter mycket och vill inte vara hemma. "Mamma jag är liten och rädd" säger han ofta. Vi varken vill eller har råd att flytta men det går inte att bo så här. Nu är det iallafall nästan helt klart med att vi får flytta till en annan lägenhet i ett lugnt och bra område redan om tre veckor.

Det enda jag vill nu är att få lugn och ro och att vi alla kan känna oss trygga i vårt eget hem.